Jag har fyra barn och ett barnbarn (ja, plus två fina bonusbarnbarn). I vår familj har vi alltid läst mycket, kanske för att jag tycker att det är hopplöst tråkigt att leka. När yngsta dottern, som är sladdis, blev stor nog att läsa själv fick jag plötsligt tid över att börja skriva.

Inspirerad av dotterns käpphästintresse skrev jag den första boken om Vilde och i februari 2020 skickade in manuset till ett förlag på vinst eller förlust. Efter ett dygn fick jag mejl från världens bästa förläggare.

Hon skrev;

Att du skrivit om just käpphästhoppning fick mig haja till, och att läsa ditt manus på stört – och jag gillar det mycket. Vad tror du om att ses och prata lite vidare?

I juni 2021 kom de två första böckerna om Vilde, och efter det har jag skrivit ytterligare fyra i serien. I april 2023 kommer den första boken i den nya serien Treasure, Luckan i level 23. Den handlar om Joar och Axl, som spelar dataspelet Treasure. En dag hittar de en hemlig lucka längst inne i en tunnel - och när de går in där börjar ett äventyr som får ödesdigra konsekvenser, långt utanför Treasures gränser …

Varför en bra bok kan vara så bra.

Minnet är knivskarpt. Jag var nyss fyllda 10 år och jag låg i en knarrande säng hemma hos min moster. Jag hade fått Fem söker en skatt och i den fick jag följa George, Julian, Dick, Anne och hunden Timothys allra första äventyr. Jag var upprymd och fylld av miljoner känslor.

Jag kan exakt minnas hur det lät i det där huset, hur det luktade och hur det kändes att ligga är. Boken var så spännande och läskig att jag ibland var tvungen att lämna boksidorna för att andas, ta nytt mod och återvända till den fantastiska värld jag fått träda in i.

Först i gryningen slog jag igen bokpärmen. Historien hade fått ett lyckligt slut och jag var fylld av eufori eftersom livet faktiskt kan vara ett äventyr. Jag ville öppna fönstret och ropa ut till dagen som höll på att vakna:

”Hallå världen! Var beredd för här kommer jag!”

Läsupplevelser som den har jag sen haft många i livet. Drygt 10 år senare fick jag Mina drömmars stad i present av min morfar. Jag läste inledningen av boken några gånger utan att fastna, men så en sen kväll, som inte riktigt hade blivit som jag önskade, öppnande jag boken… och efter en stund upptäckte jag att Henning och Lotten hade krupit mig in under huden. De blev levande inför mig och jag spenderade natten utan att kunna slita mig.

Ibland får man möta en karaktär eller en värld som man önskade fanns på riktigt. Precis som i verkliga livet när man möter en person som man fascineras av, som man vill lära känna, få mer av. Ibland vill man även ta sig in i berättelsen och ställa saker till rätta. Eller trösta. Som när Jan i Skrolycka sörjer Klara Fina Gulleborg gränslöst i Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien.

På senare år fastnar det inte lika lätt. Det har hänt att jag börjat läsa en bok som efter några kapitel börjar kännas lite bekant. ”Åh, vad förutsägbart. Jag vet exakt vad som kommer hända”, har jag suckat för att sen inse att jag redan har läst boken.

Så är det inte med Sun Axelssons Drömmen om ett liv, Sara Kadefors Fågelbrovägen 32 och Borta bäst eller Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det är böcker som sitter kvar och som jag önskar att jag hade skrivit. Eller en sagovärld som Harry Potters. Tänk vilken gåva att ha en sån fantasi att krypa in i när det snöar och är tjyvmörkt.

Den senaste bok som fastnat och som jag bär med mig är Bengt Ohlssons Drick värmen ur min hand. Den gav mig en djupare förståelse för hur det är att vara man. Den kunskapen använder jag mig av varje dag och det är bra!

Tänk vilken tur att det finns böcker!